Jag saknar dina mjuka läppar mot min torka.
Lukten av dig triggar igång minnen som en gång funnits.
Jag vill smeka de små knottror av rysningar som bildades på dina armar av min berörning.
Det var ditt hjärtas rytm som gjorde mig medveten.
Du lindade dina silkesord kring min hals och kvävde mig långsamt med ömhet.
Nu finns det ett djup i mitt hjärta som ingen annan kan fylla.
En avgrund där ingen vågar stanna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar